BESKEDET

Enda sedan bilolyckan 2005 har jag haft min whiplash, en skada som orsakat smärta i nacke och rygg v a r j e d a g. Jag visste inte från början att jag ådragit mig en whiplashskada, men jag visste att det var något allvarligt som aldrig skulle försvinna.

Under alla dessa år har jag dealat med smärtan. Accepterat den, men inte skadan. Accepterat att jag har ont & kommer att ha ont. För alltid. Accepterat en viss rädsla av en oviss framtid för min hälsa, eller ska jag säga ohälsa?!

Sedan några år tillbaka har jag en fantastisk naprapat som jag besöker vid behov. Han är min räddare i nöden. En person som påminner mig om nuet, men hjälper mig att glömma framtiden. Efter att han uppmanade mig att låta mig själv röntgas fick jag igår röntgenutlåtandet förklarat för mig med mina egna röntgenbilder. Jag fick för första gången se min nacke och jämförd med en annan nacke. En frisk nacke. Wow! Vilken käftsmäll! Jag visste att jag har en skadad nacke men jag visste inte hur mycket sanning som skulle kunna visas på röntgenbilderna.

Beskedet var att nacken är allt annat än bra. MEN! Den går att jobba med & den går att få bättre. En nyhet som borde höja mig till skyarna. Kanske behöver informationen sjunka in först innan jag kan glädjas åt beskedet. Men just nu är jag lite omtöcknad… Tidigare har det varit relativt enkelt att förneka, men nu är det röntgenbilderna, sanningen, det enda jag ser.

Det var en jobbig dag igår på flera sätt, men hur jobbigt det än var är jag så oroligt tacksam och glad över att jag hittat en naprapat som är seriös, kunnig, professionell och framför allt intresserad av att hjälpa mig bli av med smärtan. Han accepterar inte min smärta, så varför ska jag göra det?

PLANERAR 1-ÅRS KALAS

Det går långt mellan uppdateringarna här. Livet. Det kommer liksom emellan. Hela tiden.

Hela sommaren har gått och jag kommer knappt ihåg vad vi gjort. Jo, vi fick möjligheten att åka 3 dagar till Venedig, bara jag & M. Utan barn. Det var alldeles fantastiskt! Lever fortfarande på den resan trots att det gått flera flera månader.

Kommer också ihåg att vi hade en kusinträff hos oss med alla kusiner med familjer. Firade min bror också som precis fyllt 40. Förutom det var jag & barnen i Göteborg en sväng med min mamma och syster för att hälsa på min andra syster som bor där med sin familj. I övrigt blev sommaren precis som vi tänkt oss… bara hemma och tog det lugnt. Tiden går så himla fort ändå. För oss känns det som om det bara är morgon och kväll, det som händer däremellan vet jag knappt.

Om mindre än 2 veckor firar vi tvillingarna som fyller 1! Kan inte förstå att det redan gått ett helt år sedan de kom. 1 år. Det känns inte som det… samtidigt som det känns som hundra år sedan. Någon som känner igen den känslan?

Nu ska jag hoppa i säng här. Nighty! ♥️

LIVET ♥️

Alltså, herregud vad länge sen det var sist jag skrev ett inlägg. Inte alls meningen att det skulle dröja så här länge, men livet har liksom kommit emellan… Ni som vet ni vet ♥️

Sist jag skrev var tvillingarna 3 månader gamla, nu har de hunnit bli hela 7 (!) månader och rutiner har börjat sätta sig här hemma, så himla skönt! 🙏🏽 Sedan sist har vi gått igenom kolik med Oliwer, närvarat på dop för min gudson/systerson i Göteborg, renoverat köket, döpt tvillingarna & vi har gift oss! 😅🥳

Nu har vi en mycket lugnare period framför oss vilket vi alla ser fram emot. Sommaren verkar göra entré på riktigt nu och semester nalkas för M. Vi har väl egentliga inga direkta planer för semestern. Då det gått en hel del pengar under den senaste tiden kommer vi nog bara vara hemma, njuta i trädgården och besöka familj och vänner. Det räcker gott det känner vi just nu 🥰

Vad har ni för planer i sommar?

MÅNDAGSPEPP!

Tvillingarna blev 3 månader i lördags. Vad mycket snabbare denna föräldraledighet går jämfört med förra jag hade med Julia. Kanske just därför; att Julia finns och ger oss dagliga utmaningar som upptar mer av vår tid. M börjar jobba imorgon igen så nu startar min vardag och föräldraledighet på egen hand.

 

I natt sov tvillingarna väldigt bra. Vi somnade vid midnatt och jag vaknade första gången vid 07 av väckarklockan. Den var jag snabb på att stänga av och somnade vidare till kl. 08. Jag gick upp för att väcka Julia och M som fortfarande låg och sov. Ungefär 30 minuter senare vaknade Oliwer och strax därefter även Alice. Då hade tvillingarna sovit non-stop sedan midnatt. Det hör visserligen inte till vanligheten, utan oftast brukar Oliwer vilja äta runt 05-06-tiden för att därefter somna om till kl. 08 och då vaknar dem båda. Så ja, oftast är vi tvillingföräldrar faktiskt bortskämda med sömnen… än så länge.

 

Imorse tog vi en powerwalk innan frukost. Det var så himla fint väder; solen sken från den klarblåa himlen och det var alldeles vindstilla. Så skönt!

img_8398

 

Hade glömt att göra chiapudding igår kväll som jag skulle ha till frukost imorse, så jag åt en chokladpudding från ProPud istället. Gjorde iordning en chiapudding under fm som jag tänkte äta som mellanmål senare i eftermiddag innan middagen. Toppar den med bär och nötter så blir den så där extra smarrig.

Pratade med min syster tidigare idag och vi peppade varandra till ett hälsosammare liv. Haha. Nej, men så här är det. Vi båda har fött barn för ca 3 månader sedan och vill komma tillbaka till våra kroppar, känna oss mer hälsosamma, starkare och piggare. Vi ska därför försöka gå powerwalks samtidigt och ha varandra i telefonen. Min syster bor i Göteborg så vi kan tyvärr inte gå tillsammans. Hur ska vi då börja leva ett mer hälsosammare liv? Jo, nämligen genom att äta nyttigare och träna mer. Jag räknade därför ut för en stund sedan hur många kalorier jag bör äta per dag för att gå ner i vikt. Jag har några graviditetskilon kvar, så nu är det bara att sätta fart. Har googlat på nyttiga frukostar och beställt fina glasburkar som jag ska hälla upp ingredienser i till mina frukostar, på så sätt blir det lite roligare och mer pepp att vara hälsosam 🙂

 

43612647

Lånad bild från Lagerhaus.se

 

 

Hoppas veckan startade bra för er allihop och att ni får en mysig kväll.

 

Puss! ❤

 

 

 

 

 

FÖRÄLDRALEDIG MED TVILLINGAR

På måndag börjar M jobba igen efter att ha varit föräldraledig med mig sedan tvillingarna kom. I början tyckte jag att det kändes lång tid att vara hemma tillsammans, men jösses vad fort tiden gick! Vad hände?!

Hur som helst, det går bra här hemma även om det är svårt att få tiden att räcka till. Det mest klassiska är när den ena somnat så vaknar den andra. Vi jobbar stenhårt hela tiden med att synka dem, vissa dagar går bättre än andra. De äter oftast samtidigt, men sömnen kan variera. Inte så konstigt kanske, de är ju trots allt två olika individer med olika behov 😉 Många frågar mig om jag aldrig blir stressad… både ja och nej svarar jag då. Klart jag blir stressad över saker som händer i tvillingarnas centrum. Värst är nog när storasyster varit svårsövd och tvillingarna skriker otröstligt så högt att det finns risk för att hon vaknar. Då blir jag stressad för att jag vet hur jobbigt det blir att försöka söva om henne igen + all den tid som vi la ner precis innan på att söva henne blir som förgäves…

Jag försöker vara aktiv på Instagram så mycket som jag bara kan, mest för att det ger mig så mycket inspiration! Dessutom måste jag sysselsätta hjärnan med något annat än blöjbyten, klädbyten, matning, jollrande and so on. För ja… det är ju mestadels bara det som det kretsar kring just nu. Tvillingarna blir 3 månader idag och det är först nu som jag börjar tycka det är lite roligt när de börjar ge respons såsom skratt och leenden. De är riktiga små flirtisar just nu 😉

Den största skillnaden att vara föräldraledig själv är att jag kommer behöva hämta stora tjejen på förskolan under alla eftermiddagar hon är där. Idag både hämtar och lämnar M vilket har underlättat massor! Men det ska nog gå bra det med.

Nu ska jag fortsätta titta lite på Hemnet (när jag väl börjar kan jag inte sluta) innan vi hoppar i säng här. Kolla bara! Huuuuur fint är inte detta? 🤩

Foto: Edward & Partners hämtat från Hemnet

Hoppas ni har en fin lördag! 💋

EKORRHJULET

Jag har nämnt det tidigare och nu gör jag det igen. Det berömda ekorrhjulet som så många av oss springer runt i. Är det verkligen självvalt, eller gör vi det som vi tror förväntas av oss?

Jag har sedan många många år funderat på livet och vad jag skulle vilja att mitt liv innehöll. Jag har sagt högt till mig själv och berättat för andra vad jag drömmer om, inte bara tänkt tyst för mig själv. Det tog ett tag, men när jag väl började göra det insåg jag en sak… att det inte är så lätt att veta vad man vill. Eller inte för mig i alla fall. Att sätta ord på sina drömmar var svårare än vad jag trodde, i alla fall om man ska tänka i de banorna att kanske lämna ekorrhjulet. För det är just det… ekorrhjulet. Vi är många som lever i det, men hur många av oss vill det? Och vad kan man göra åt det?

Själv är jag helt helt säker – jag vill lämna ekorrhjulet. Varför? För att jag vill få ut mer av livet än det här. Okej, missförstå mig rätt nu. Jag älskar mitt liv och vad jag har åstadkommit hittills. Jag lever drömmen med min sambo och mina tre fantastiska barn som jag älskar mer än vad jag kan beskriva. Jag älskar mitt jobb, min bostad och mina vänner. Fullkomligt älskar Stockholm som är den stad jag lever i. MEN! Jag vill mer. Jag vill utveckla livet. Livet 2.0. Kanske låter nördigt, men jag kommer faktiskt inte på ett bättre sätt att beskriva det.

Det jag tänker är… jobba måndag till fredag 8 till 5, stressa hem, laga mat, plocka undan, diska, umgås minimalt med barnen, nattning av barn för att sedan sova själv. Dag ut och dag in. Däremellan ska man dessutom trycka in träningspass för att må bra, umgås med familj, släkt och vänner. Dag ut och dag in. När jag tänker på det får jag paniiik! Jag är inte så säker på om jag vill ha det så. Jag vill inte leva mitt liv så här. Men varför gör jag det? När jag försöker svara på den frågan blir det alltid nåt i stil med ”Jag har inget annat val”. R e a l l y ? ?

Jag VÄGRAR tro att man måste slängas in i det här ekorrhjulet som samhället har utformat åt oss. Jag vill inte det. Jag vill få ut mer av min tid här på jorden. Mer tid med mina barn. Vad, hur och när vet jag inte, men jag är däremot fast besluten om att jag tänker göra ALLT i min makt för att se till så att jag lever det liv jag verkligen vill leva och lova mig själv att förändra det i mitt liv som får mig att må mindre bra. Jag är 35 år idag, om bara några dagar blir jag ytterligare ett år äldre. Tiden bara går…

Jag har ingen aning om vart min filosofi kommer leda mig eller hur mitt liv ser ut om 10 år. Men jag drömmer om ett liv som innehåller mindre stress och mer tid med de som betyder mest – min familj. Vem gör inte det?, tänker ni. Jojo, men hur många är det som gör något åt det?

THROWBACK 2018!

Hej finisar! 💕

Tänkte jag skulle visa er några av mina privata bilder från året som gått. 2018 var ett unikt år för oss. Vi lyckades bli gravida igen med hjälp av IVF. Tacksamma & lyckliga tog vi oss igenom året – och snabbt gick det!

Vi startade året med en Thailandsresa

2-års kalas hemma hos oss för dottern

Vi fick veta att vi väntade barn

Midsommarfirande hos oss med vänner

Fotbollsfest hos grannarna!

En bilresa till Köpenhamn med familjen och lunch på Strøget

Många långpromenader med våran alldeles egna lilla Lisa ❤

Minst en DIF-match är obligatoriskt varje år

Lillasyster Nina med respektive på besök hos oss från Göteborg

Eskilstuna zoo med familjen

Skärgårdsutflykt

Babyshower på Mornington hotel

Graviditeten fångad på bild 2 dagar innan igångsättning…

Tvillingförlossning, BB och hemkomst ❤

Hoppas ni haft ett magiskt år och att nästa blir minst lika bra.

GOD JUL, FINA NI! 💋